I dag fick jag sms från dottern att hon var "rastlös" på sportlovet och ville hitta på något. Jag ringde upp henne och började fundera på vad vi skulle kunna hitta på. Jag föreslog en fika på Grand Samarkand, och det nappade hon på. 
 
En halvtimme senare hade jag avslutat mitt jobb, något tidigare än jag hade tänkt, men med tanke på mina 12-timmarsdagar måndag och tisdag, så tror jag inte att jag behöver ha dåligt samvete för detta.
 
Jag plockade med mig min nya "selfie-stick" innan vi gav oss iväg, och tänkte, åh vad kul, vi ska göra en massa kul "självisar". I bilen skulle vi testa pinnen och då hände ingenting när jag tryckte på knappen.... åhhh.... förmodligen var den inte helt laddad. Ja, ja, vi fick göra på det "uråldriga" sättet.
 
Första selfien fick bli i bokhandeln, där vi var inne och kollade på pennor och böcker.
 
Sedan gick vi vidare för att ta en fika. Själv nöjde jag mig med en fralla och kaffe, medans dottern festade till det med en prinsess-bakelse och coca-cola. :) Enligt dottern har Askelyckan på Grand Samarkand dom godaste prinsess-bakelserna. 
 
 
När vi hade fikat en liten stund, så ser jag att Lova reagerar som om hon ser någon som hon känner, så jag tittar mig omkring, men för en gång skull vimlar det bara av folk som för mig är helt okända.
Då säger Lova: Mamma, vet du vad jag ser nu? Jag svarar förvånat: Nej?!?! Då säger hon, jag ser människor i framtiden! :)  Jag tittar förvirrat på henne, innan hon fortsätter: Ser du tanten där borta i röd basker? Det är jag när jag är gammal. 
 
Ahaa...nu förstår jag hur hon menar och nickar leende. -Vart är jag då?, undrar jag nyfiket. Hon pekar på ett par längre bort. Du ser paret där borta med matchande jackor, det är Marre och du. Hahaha, jag skrattar. Mannen har grått hår och kvinnan har riktigt stort burrigt hår. Jaså, kommer jag att få så stort hår, undrade jag.
Ja, säger hon. Om man sätter upp håret mycket, då blir det så, för så blir det på barbie-dockorna.
 
Jag fortsätter nyfiket, -Vart är Linus och Ellen då? Lova nickar mot en gråhårig man och säger, där är Linus. Strax efter kommer en ung tjej med en serveringsbricka. Tjejen är blond och med håret uppsatt i en svans. Då utbrister Lova: Åh, stackars Ellen, hon får jobba hårt. Jag skrattar till.
 
Det sitter en utländsk kille i kanske 45-årsåldern på en bänk nära oss. En pojke klättrar runt honom. Lova nickar diskret mot honom. Det är Lucas och hans son. Vi vänder blicken mot folk som passerar igen, och där kommer visst "Ellen" gåendes igen. Denna gången en "ny" Ellen, men fortfarande i 20-årsåldern. Det är "Ellen" och hennes bästa kompis "Elin" som går förbi, med är oxå "Elins" mamma och en liten tjej på sådär 7-år. Jaså, utbrister Lova "Elin" ska visst få en lillasyster. Det måste jag berätta för dom.
 
Hahaha... det var en fantastisk härlig fikastund. Tänk, så mycket man kan få se på en helt vanlig fika på Grand Samarkand. 
 
 
 
När vi hade fikat färdig så gick vi vidare. På "Lagerhouse" fick Lova en medalj av mig med orden "Du är bäst". Innan vi åkte hem igen tog vi en tur in på Maxi och köpte hamburgarbröd och en pysselbok till Lova.
 
Ha en underbar torsdagskväll!! 
 
Kram // Bambam