badtunna.blogg.se

OMG!! I dag har känslorna varit precis överallt. Jag hade bokat en tid med PT på Actic idag.

I mitt skick? Helt utmattad och orkar knappt någonting. Aja, ja, men jag vet du vad bästa medicinen är, och jag behöver ju inte gå "all-in", men jag behöver få lite hopp.

 

Omkring tjugo gånger om dagen just nu tänker jag hur värdelös jag är. Hur otroligt ointelligent jag är. Hur slö och och ineffektiv jag är. Fast jag är ju inte dummare än jag fattar varför. Så jag deal-ar rätt ok med dom känslorna ändå.

 

Jag sätter upp små mål varje dag. Inte så dagarna blir kvarfyllda totalt, men inte heller helt kravlösa. I går var mitt mål att fixa foto till mitt körkort som redan gått ut, gå till ett träningsställe och skaffa medlemskap och baka bullar.

Jag uträttade samtliga tre saker. Erkänn att jag är bäst!! Och så min hjärna som talar om för mig att jag är värdelös för jag borde klara jobba åtta timmar, fixa middag, ta hand om barnen och ändå göra dom där tre sakerna.

Men näääää jag fixar inte det just nu. Jag är ändå bäst, för jag klarade bortse från dom andra "borde"-kraven och fokusera på att bli frisk.

 

I går åkte jag till affären för att köpa pärlsocker och vaniljsocker. På vägen ut genom dörren ropar dottern, -mamma, köp vindruvor oxå. Jag sätter mig i bilen åker till affären, går in i affären, och får ringa min kära sambo och fråga vad jag skulle handla. Det enda jag kom ihåg var vindruvorna. Dumma, värdelösa hjärna. Måste du vila just nu. Jag behöver ju dig.

 

Dagens mål var min inbokade tid med PT kl 10:00 idag. Det var många blandade känslor i morse. Jag var nervös, trött, omotiverad, men så totalt himla bestämd. Väl där så gick vi igenom mina tidigare träningserfarenheter, mina mål och vad jag ville uppnå med min träning. Sen gick vi ut till löpbandet. OMG, jag tänkte hur ska detta gå.

Jag fick börja gå fem minuter, sen ville PT:n att jag skulle börja småjogga.... jag vågade inte... men han försökte igen... och då tryckte jag på lite fart igen och började jogga. Lite kändes det som jag skulle sprängas, inte för att det var jobbigt egentligen utan mer för att jag känner mig lite som jag är utanför min kropp. Fem minuter joggade jag, och sen så fick jag gå ytterligare fem.

 

Efteråt kändes det rätt bra. Sedan gick vi bort till monster-maskinerna. Alltså styrketräning, vem kom på detta otyg. Tidigare när PT:n nämnde styrketräning och frågade om jag tränat det innan svarade jag: -Nej, och ärligt blir jag lite rädd för styrketräning. Jag tror jag kommer att trassla in mig i maskinerna.

Upp till bevis. Jag fick testa tre olika maskiner, en ben- en rygg- och en bröst-övnings-grej. Och jag fick till och med beröm. Okej, jag fattar att det var inte mycket vikter på och detta var light-light-light versionen av styrketräning. Men alltså j-vlar var det kändes bra. Jag var riktigt stolt över mig själv när jag var klar.

 

När jag sedan kom hem, var min mamma hemma hos mig. Hon hade köpt fina röda rosor till mig, och så hade hon sin lilla underbara vovve med sig. Jag frågade om jag fick gå ut med Wilma en sväng, och sen kom vi överens om att vi tillsammans skulle gå till ÖoB och köpa hårfärg till mig. Så vi gick en runda, utan en tanke på om jag egentligen orkade. Men det gjorde jag, fast väl hemma igen, så var jag sååå slut.

Jag hade dock köpt ny fin röd färg till håret. Jag sa att jag hade tänkt be mamma färga innan hon åkte, och hon sa att hon jättegärna kunde göra det, men hon såg ju hur trött jag var.

 

Jag övertalade mamma till att jag hade ork kvar. Jag kan vila sen, sa jag. När vi satt i badrummet och färgade mitt hår, så höll jag på o somna sittande... haha... jaja, men jag höll ut, och jag är nöjd med resultatet.

 

När mamma åkt, så förkunnade barnen att dom var hungriga. Så vad gjorde jag då?? Nä, nä, nä, nu tror ni att jag ställde mig och passade upp på dom. Nej, då. Jag satte dom i arbete. Dom fick fixa mys i vardagsrummet, duka, plocka ur diskmaskinen, hänga tvätt, medans jag ställde mig och stekte hamburgare och la in pommes i fritösen. 

 

Hur sjukt det än låter (inte konstigt för det är ju lite sjukt), men jag är ganska nöjd med dagen.

 

Kram / Bambam