badtunna.blogg.se

Ingen lust eller glädje till något just nu. Skulle helst bara ligga i sängen o äta chokladpraliner, men vet att det inte skulle ta mig uppåt.

Jag hade bokat ett spinningpass kl 12:00 och timmarna innan var fyllda av vånda, omotivation och ångest. Precis strax efter tio bestämde jag mig för att avboka...men nej det går ju inte när det är mindre än två timmar kvar. 

Jag tog mig iväg till passet. Jag var supernervös. Jag tog mig igenom passet... känslorna under passet var:

• illamående

• svimfärdig 

• ångest

• andnöd

Men jag gjorde det. Inte med högsta motståndet utan snarare ganska lågt motstånd men jag trampade på fyrtiofem minuter. *klapp på axeln*.

När barnen kommit hem så bestämde vi oss för att åka och handla det som saknades till tacosen.

Två av barnen var hemma så dom hängde med för att hjälpa till och så köpa godis förstås.

Trafiken i Växjö strax innan tre en fredag är inte särskilt rolig. Egentligen väldigt irriterande och särskilt om man har nån typ av stressbacill i kroppen!! Men jag svor inte.

Väl inne i affären så började vi handla. Kidsen var ofokuserade och spralliga. Dom tänkte mer på mobil-skal och allt annat än vagnen, inköpslistan och varorna.

Vilket började irritera mig mycket. Jag ville verkligen att allt skulle gå fort.

Vi gick förvirrat runt o letade efter taco-hyllorna. Hittade inte dom direkt. Helt plötsligt får grabben syn på vattenmaskinen och ska dricka, tösen är inte sen o hänga på. Jag är helt oförstående till hur vatten kan vara viktigare än inköpen, och släpper vagnen, slår ut med händerna och känner att jag är beredd att gå hem.

Vad jag inte vet är att jag är iakttagen. En kvinna som står och bjuder på smakprov av pestopasta och nån korv, säger vänligt till mig: -Kan jag hjälpa dig med nåt?

Jag tittar förvånat upp och fattar att hon pratar med mig.

-Ehhh .... Ahh e vi letar efter tacos.

Shit vad pinsamt. Hon såg ju min uppgivenhet. I ett ögonblick när jag ville liksom ge upp. La hon sig i.

Jag fortsatte med: och två lugna barn. Hon tittade på kidsen och log. 

Jag gick närmare henne o vi fortsatte prata.  Lova var snabbt framme och startade en konversation. Jag tog en pastapesto-korv tallrik för att provsmaka. Kidsen ville inte ha men talade om att dom var törstiga och sprang till vattenmaskinen.

Jag stod kvar och förklarade lite ursäktande att jag blev lite trött på att ungarna sprang hit och dit och att jag själv kände mig lite stressad. Kvinnan och jag tittade på varandra och hon sa: det var kanske där skon klämde. -mmm svarade jag skamsen.

Kvinnan tittade på barnen som stod vid vattnet och sa: -häll upp en kaffe till mamma med. :) 

Vi tittade på varandra och log. Jag kände mig tacksam på något sätt. Det kändes som om hon drog i min handbroms.

Jag gick bort till barnen och fick en kopp kaffe med mjölk i och där stod vi och småpratade en stund och det blev mycket bättre stämning. Kvinnan kom fram och pratade lite hundar med barnen.

Efter vi handlat svängde vi in på macdonalds och tog varsin glass innan maten. Så NOT me!! Men jag tänkte annorlunda.

Kvällen avslutades med taco-kväll som hela familjen varit med och hjälpt till med!!

Det är med skräckblandad förtjusning jag ser tillbaka på dagen!!!

Over and out //Bambam