badtunna.blogg.se

Om man hade vetat i förväg hur sårbar man skulle komma att känna sig när man har barn. Hade man skaffat barn då? Såklart man hade, för all glädje dom skänker kan aldrig ersättas.

 

Men när man sitter där som mamma och får veta att ens barn mår dåligt, och det inte finns ett enda skit man kan göra åt det. Då önskar man att man kunde få bära deras smärta åt dem. Man önskar man kunde få vara med dom i skolan varje dag och skydda dom.

 

Det går inte att beskriva känslan av att få höra att någon är elak emot ens barn. Att få höra saker som hon får höra på skolgården, som inget barn skulle behöva få höra. Och det absolut värsta är...... att hon inte har vågat berätta. Hon håller det hellre inom sig än att berätta det hemma, för hon vill inte göra någon ledsen.

 

Jag känner mig så fruktansvärt ledsen och maktlös, och är så jävla förbannad på föräldrar som inte lär sina barn "normalt" beteende. Om andra föräldrar hade en aning om att deras uppfostran leder till att mitt barn går och tror att det är något fel på henne. Det är inget fel på mitt barn - det är fel på din värdelösa uppfostran.

 

Jag kan acceptera stökiga barn. Busiga barn som hittar på oskyldig hyss. Barn som har för mycket spring i benen. Men barn som avsiktligt säger elaka och grymma saker på skolgården, dom barnen kan jag inte gilla, ännu mindre deras föräldrar.

 

Mina barn gör fel ibland, men det är min uppgift som förälder att får dom att förstå vad som är rätt och fel. Har man inte lärt sig detta ännu när man går i femman. Ja, jag är hemskt ledsen, men då har man misslyckats som förälder.