Det gick så fort så jag hann egentligen inte tänka på vad som hände igår. Min mobiltelefon ringde. Jag såg att det var dolt nr. Blev lite nyfiken och förväntansfull. Kunde ju faktiskt vara något roligt.
Jag minns inte exakt vad tjejen som ringde sa, men det handlade i alla fall om att jag stod på kö för att få en tid för en kontroll hos tandläkaren på Norr, och nu hade dom fått ett återbud och hon undrade om jag skulle kunna komma i morgon (som idag nu då). Jag kollade reflexmässigt min kalender och insåg att jag inte hade något bokat.
Helt överrumplad svarade jag ja. När jag hade tryckt bort samtalet, så kom känslorna och ångesten över mig.
Ja jag vet vad ni tänker... att jag har skräck för allt. Och visst jag kan hålla med, lite nojjig är jag gällande frisör och tandläkare och önskar jag inte behövde känna något skräck.
En gång när Lucas var liten, så följde jag med honom till tandläkaren för att han skulle dra ut en mjölktand. Under hela tandläkarbesöket satt jag på en stol jämte och höll honom i handen. När han var färdig och vi gick ut i korridoren så säger Lucas: -Vad duktig du var, mamma!! :) I den stunden slog det mig att det var nog mer han som varit ett stöd för mig, än jag för honom. Tur man har en "super-hero"-unge!!
Däremot är det lite krångligare med Lova. Hon är inte så förtjust i tandläkaren, men skulle nog säga att hon är tuffare än mig. Så här frivilligt gapar inte jag.
Har idag övervägt flera gånger om jag eventuellt skulle avboka min tid. Kan ju skylla på plötslig magsjuka eller något sånt. Det är ju inte helt osant, för lite känns det som jag vill kräkas. *drar en djup suck*, men jag vet och förstår att det är nog bäst att gå dit. Det är bara en kontroll, men jag vet att jag kommer att gråta. Som tur är så har jag en förstående sambo, som tveklöst och omedelbart erbjöd sig att följa med som stöd. :)
Fyyy... börjar nästan gråta bara av att skriva om det.
Så snälla, skicka mig goda tankar klockan 10 över två idag. Jag behöver det!!
Kram // Bambam
Kommentera